Länge har vi stått i fönstret och försökt få en liten strimma ljus. Men oj, så grått det har varit. Så plötsligt i går tittade solen fram. Men den var tydligen väldigt trött, för en liten stund senare sa den god natt.
Jag frågade chefredaktören om hon råkar veta när solen nästa gång kommer och hälsar på.
– Nej, Trynhild, det vet jag inte. Men nu är det lilajul, och vi ska tända egna ljus. Och vi ska fira första advent, och äta lite extra gott, sa hon samtidigt som hon rattade in bilen på gårdsplanen hemma.
Jag kände hur dreglet började droppa. Fast jag dolde det väl genom att torka munnen på chefredaktörens ryggsäck. Om hon frågar varför ryggsäcken är våt, tänker jag säga att jag tyckte mig se hunden lyfta ett ben.
I morse fick jag följa med ut för att hjälpa till med julgranen som ska lysa upp gårdsplanen en tid framöver. Ett tunt lager vitt fjun hade lagt sig på marken, och när jag travade i hälarna på tvåfotingarna halkade jag plötsligt till. Mina klövar slog helt enkelt i kors!
– Oj, hur gick det, grisen? hörde jag familjens katt fråga.
Jag jämrade mig en smula, mest för att väcka sympatier och kanske slippa bli utskrattad. Det går väl an att halka, men man vill ju inte att någon ska se vurpan, eller hur? Som tur var det bara katten som såg mig, och han skrattade inte alls.
I stället hjälpte han mig.
– Du har ju fyrklövsdrift, eller hur?
– Joo… men inga dubbar, som du har, sa jag ynkligt.
Katten funderade en stund, såg från julgranen till mig och tillbaka, viftade med morrhåren och satte i gång kurrmaskinen. Han försvann in i huset och kom ut med fyra små tossor och en limtub. I en hast hade han limmat fast granbarr på tossorna och överräckte dem till mig.
Så nu har jag ljus, fyrklövsdrift och dubbar! Jag klarar mörker och halka utan problem!
Vintern kan komma.
Trevlig lillajul!
Trynhild
Inlägget Ljus och fyrklövsdrift dök först upp på .