Jag gillar värme. Alla former av värme. I sommar har jag njutit av sol och ljumma bad. Och bilden är tagen när jag lade rabarber på en rejäl hög med ved.
– Jaså, Trynhild, ska du ha all den veden, du? frågade den av mina kollegor som avverkat, kapat och kluvit veden.
Jag vippade jakande på trynet och erbjöd mig att betala med klöver. (Jag har fortfarande inte klurat ut det där med klöver som betalningsmedel. Ibland duger en bukett, ibland blir jag utskrattad när jag vill betala. Jag börjar misstänka att synonymordboken kräver vissa förkunskaper av användaren. Hrmpf.)
– Det behövs inte. Det hör till dina nassliga rättigheter att ha det varmt och gott, ser du, sa båda kollegorna.
Det låter lovande. När hösten kommer ska jag krypa upp i en människofamn, lyssna på eldens sprakande, krama mina småsyskon och kultingskötaren, och känna den bästa sortens värme: den medmänskliga och -nassliga.
Vi grisar sover tätt intill varandra och förstår oss på det här med närhet och värme. Jag funderar på att hålla kurser i ämnet för tvåfotingar.
Jag har träffat så många som lider brist på medmänsklig och -nasslig värme. Och ändå är den värmen så lätt att alstra: du behöver ingen motorsåg, skogstraktor eller yxa. Den är inte beroende av vädret. Gratis är den också. Det räcker med att se en annan person, att lyssna en smula och ge ett litet leende eller ett vänligt ord, kanske en klövtryckning eller en lätt puff med trynet. Dessutom verkar värmen växa hos mottagaren, och så får givaren ännu mera tillbaka av samma vara. Bra, eller hur?
Jag tror jag ska göra värmeproduktion till en daglig syssla. Det tycker jag att alla borde göra, speciellt när skolor och arbetsliv kör i gång för full maskin inom kort. Lite vänlighet och värme gör liksom livet så mycket trevligare.
Böka lugnt och kom ihåg att du är värdefull!
Trynhild
Inlägget Gratis värme året om dök först upp på .