Stånk. Precis när jag trodde att jag kunde skriva visade mina kollegor sin nyproducerade skrivkurs för mig. Först grymtade jag och kände mig förolämpad. Här har jag varit bloggare hur länge som helst, och så kommer de där två och antyder att jag skulle ha någonting att lära mig!
Men så tittade jag på innehållet, och då förstod jag att skrivande handlar om så mycket mer än att rada ord efter varandra i en viss ordning och att stava dem på ett visst sätt. Jag blev en smula nyfiken, så jag förbjöd mina småsyskon att gräva i hyllorna. (Det är bästa sättet att få dem att göra någonting.) De drog fram elva böcker och den ena tidningen efter den andra.
Jag bökade mig genom högen och såg chefredaktörens namn under artiklar av olika slag och på olika språk, noveller, en roman, kolumner och på alla elva bokpärmarna. Jag såg att hon vunnit första pris både för en novell och för en artikel om klimat och energi.
– Aha, grymtade jag för mig själv, det verkar finnas mycket att lära sig för alla som vill skriva olika slags texter, fånga läsarnas intresse och kanske till och med ge ut en bok.
Nu är ju jag en mycket upptagen redaktionsgris. Men den här kursen kan jag gå precis när det passar mig, hemma vid min egen dator. Och bäst av allt: mina småsyskon har fått för sig att kursen är förbjuden för kultingar, och därför hänger de sina små, rosa trynen över mig hela tiden.
Fast nu verkar de ha glömt att smyga sig på mig, för tydligen har de roligt medan de lär sig. Kanske det går att få pli på de små rackarungarna, trots allt.
Nu ska jag förbjuda dem att använda penna och papper. Det är nämligen vetenskapligt bevisat att det händer bra saker i hjärnan på den som skriver för klöv. Och jag ska fortsätta läsa sagor för dem om kvällarna för att uppmuntra dem till läsning. På så sätt får de ett rikt språk, som de har nytta av hela livet och i alla situationer.
Håll pennan och tangentbordet glödande!
Trynhild
Här hittar du mera information om skrivkursen: http://existens.fi/kurser/
Inlägget Talang är bara början dök först upp på .
